Minne, makt och materialitet - dokumentation och dokumentationsförvaltning genom årtusenden

Det talas idag om den digitala transformationen – genomgripande förändringar av samhälle, verksamhetsprocesser och relationer till följd av digitaliseringen. Inte minst vårt eget verksamhetsområde har de senaste årtiondena varit föremål för en genomgripande förändring, och det är nog inte alltför kontroversiellt att påstå att vi är inne i ett kvalitativt skifte rörande våra uppfattningar om arkiv, deras funktion, och inte minst förändringar i praxis. Det är emellertid inte unikt för vår tid. Även under andra perioder har det skett teknologiska och institutionella förändringar som radikalt påverkat möjligheten att bevara och förmedla kunskap, och därmed påverkat förutsättningarna för social interaktion. Det är också temat för Geoffrey Yeos senaste bok, som diskuterar dokumentationspraktiker i förhistoriska kulturer och deras funktion och betydelse i sin samtid.

Geoffrey Yeo är idag seniorforskare vid University College of London och tidigare programdirektör för masterprogrammet i arkiv- och dokumentförvaltning. Han är författare till ett stort antal publikationer, ofta rörande konceptualiseringen av arkiv och förutsättningarna för arkivverksamhet. Temat introducerades i Yeos förra bok Records, Information and Data: Exploring the Role of Record Keeping in an Information Culture, som syftar till att begreppsliggöra arkiv i digtaliseringens tidevarv och där han intar ett kritiskt förhållningssätt och problematiserar tendensen att definiera arkiven som en ren informationsresurs.

En arkivvetenskaplig grundforskning rörande dokumentproduktion i forntida kulturer saknas i stort sett fortfarande. Den kunskap vi har härrör från forskning inom arkeologi, historia, antropologi, assyriologi, egyptologi etc. Det har publicerats några, i och för sig läsvärda, arkivvetenskapliga översiktsverk som baseras på sådan forskning, bl.a. Ernst Possners klassiker Archives in the Ancient World. Forskningläget har emellertid gått framåt och dessa är inte längre helt aktuella. Det finns kanske också en tendens att författare med ett arkivperspektiv övertolkat likheterna med modern arkivverksamhet och delvis dragit anakronistiska slutsatser. De har emellertid gjort en förtjänstfull insats genom att lyfta fram att merparten av de äldsta dokument som finns bevarade faktiskt utgör arkiv, i betydelsen dokumentation av verksamhetsprocesser, och genom att göra en distinktion mellan dessa och andra former av dokumentariska kvarlevor som diktning, religiösa texter etc. Ett perspektiv som saknas inom andra discipliner och som kan bidra till förståelsen av forntida kulturer.

Yeos ambition är att genom en syntes av det aktuella forskningsläget analysera ursprunget till mänskliga dokumentationspraktiker och arkivbildning som ett socio-kulturellt fenomen värt att studera i egen rätt. Han tar sin utgångspunkt i arkivteori och framför allt "records"-begreppet. Det senare definierar han som "varaktiga representationer" av mänskligt handlande, händelser och tillstånd. Dessa har inte bara en beskrivande och verifierande funktion, utan också en performativ funktion - de kan åstadkomma något. Det innebär att han lyfter begreppet till en mer principiell nivå oavhängig kontemporära professionella och legala definitioner. Därmed kan det fungera som ett analytiskt redskap i andra historiska och kulturella kontexter än vår egen. Begreppet kan då också utvidgas till, från vårt perspektiv, o-typiska företeelser som sång, dans, rim och ramsor, och fysiska föremål. Sådana har använts till att förmedla och bevara ett budskap, som minneshjälpmedel och senare som räknehjälpmedel. Ett embryo till arkivbildning kan därmed spåras åtminstone 40 000 år tillbaka i tiden. En förutsättning förefaller vara en tidsuppfattning som separerar dåtid, nutid och framtid och där det uppstår ett behov av att kommunicera mellan dessa. Andra faktorer som tycks ha påverkat är uppkomsten av mer stratifierade samhällen och uppfattningen om privat egendom, i synnerhet fast egendom. Det har då uppstått behov av att markera äganderätt, kontrollera sina tillgångar och att dokumentera utbytestransaktioner, vilket bl.a. lett till att särskilda identitetsmarkeringar utvecklats.

En stor betydelse för förmågan att skapa "varaktiga representationer" har emellertid utvecklingen av ett skriftspråk haft, något som sker betydligt senare i mänsklighetens historia. Skrift utgörs av ett symbolsystem med en vedertagen betydelse, vilken gör den väl ägnad att förmedla specifika budskap i tid och rum. Huvuddelen av boken behandlar uppkomsten och utvecklingen av skriftkulturer, med början i Mesopotamien ca 3500 fvt. Vidare beskrivs framväxten av skriftspråk i Egypten, den egeiska kulturen, Kina, samt Mellan- och Sydamerika före den europeiska kolonisationen. Yeo redogör för vad som är känt om tekniker för skriftproduktion, skriftens materialitet, framväxten av mer differentierade dokumenttyper och deras förvaltning, samt deras roll och funktion i sin samtid. Det senare med viss försiktighet för att undvika spekulationer och alltför långtgående slutsatser, delvis på grund av att analysen baseras på sekundära källor inom andra discipliner. Här skulle nog en mer dedikerad arkivvetenskaplig grundforskning kunna bidra med ökad kunskap. Vad som kan sägas är att utvecklingen mot skriftbaserade samhällsinstitutioner och ett allmänt erkännande av skriftliga dokument som trovärdiga och rättsligt giltiga är lång och krokig. Skriften fungerade snarast som ett komplement till och ett stöd för muntliga praktiker, framför allt i samhällselitens tjänst. Någon kontinuerlig och linjär utveckling kan inte iakttas och skriftliga dokument har fyllt olika funktioner i olika historiska och kulturella miljöer. Den gemensamma nämnaren är emellertid deras varaktighet, som gjort att de och andra former av dokumentation kan fylla sina avsedda funktioner. Ett element av stabilitet som gör att handlande, händelser och tillstånd kan fångas och bevaras.

Boken kan ses som en kulturhistorisk översikt som kan läsas med behållning också av icke-fackspecialister. Ur ett arkivvetenskapligt perspektiv innehåller den också vissa principiella reflektioner som kan belysa de förändringar som sker idag. Det jag framför allt saknar är bilder. Bortsett från bokens frontespis saknas helt illustrationer, vilket kan tyckas märkligt eftersom föremålet för analysen i huvudsak är visuella objekt och författaren lägger också vikt vid arkivens materiella karaktär. Ett bildmaterial skulle ha berikat läsningen.